I’m a bitch!!

I ditt beteende låter du dig gärna styras av dina instinkter och ger ofta och gärna efter för dina behov (58%). Eftersom du dessutom är rätt så realistisk och försiktig (förståndandel 39%) har du yttre framgång. Känslor spelar för det mesta ingen stor roll (känsloandel 3%) när du tar dina beslut.

Din njutnings- och livsglädje smittar av sig till många människor. Men speciellt i en relation bör du mera bemöda dig att visa dina känslor. När du inte vågar visa hjärtliga känslobetonade moment framstår du lite kylig och dina beslut verkar möjligtvis egoistiska. Inom yrkeslivet kan detta vara absolut lämpligt men en kvinna som söker en äkta manlig partner önskar sig när allt kommer omkring mera tillgivenhet och ett varmt hjärta. I en parrelation bör du uppskatta dessa egenskaper mera. I ett parförhållande bör du försöka att bemöta mannen som möjliggör att du kan ännu mer utveckla och visa ett varmt hjärta.

Det här tycker jag är intressant. *ler och pekar ovan* Jag gjorde ett ”partnersöktest” och fick fram bland annat det ovan. Jag har faktiskt aldrig tänkt på annat än i två varialbler. Instinkt? Har inte alla människor instinkt? Och vad går det ut på? Enligt dem så är det följande uppdelning.

Förstånd - Logik och objektivitet styr handlingarna. Förståndbetonade människor fattar beslut med ett “klart huvud”. Viktigt: Detta karaktärsdrag säger inget om en persons intelligens.

Känsla - Stämningar och känslor styr beteendet. Känslobetonade människor fattar beslut och värderar “med hjärtat”.

Instinkt - Sinnligt och omedelbart sätt att reagera på omvärlden. Den som låter sig ledas av instinkter handlar spontant och med “magkänsla”.

*kliar mig i huvudet* Min spontana känsla när jag gjorde testet var att det var så “typiskt svenskt”, och att jag saknade rätta svarsalternativen. De som handlar om den där spontana intuitiva men samtidigt långsiktiga “resonansen”. Hmm.. Svaren var “som kantiga och in i en box slutna”. Kan inte förklara det på ett annat sätt. 

Har läst om en liknande tredelad indelning att möta omvärlden, men då var det logik, känsla och en förmåga att sortera ett myller. Jag kände där och då att jag spontant utgår från en “analys av ett myller”-tänk samtidigt som jag stundom lipar mig igenom saker utan att för den skull känna mig tyngd. Vid sidan om det så gäller det väl bara att rada upp verkligheten i mer eller mindre högprioriterade moment. Vad vet jag?! Hur svårt kan det vara..  

Funderar på om de menar att instinkt handlar om hur perseptiv man är på andras känsla, att man på något vis har gått från att vara “självkänslostyrd” till att bli mer uppfattande om andras känslor. Men då undrar jag i vad mån man är ologisk.. för… hur logiskt är det att gå tvärs emot alla. Det kan synas mig lite kyligt. Och jag undrar, vad är “ett varmt hjärta”? I grund och botten, när jag läser ut av det andra som stod på sidan så var det så otroligt bundet vid gamla könsroller. En kvinna är inte kall för att hon är logisk. Logikens vara eller inte vara har med tillfälle att göra. Borde i alla fall..

3% känslor? *skakar på huvudet* De har missat något. Undrar vad mitt Ex skulle sagt om resultatet.. Han hade nog bara skakat på huvudet han med. *lol*

Hold It Don’t Drop It

Äntligen ger hon med sig!!! Puss!!

more about “Hold It Don’t Drop It - Jennifer Lope…“, posted with vodpod

 

Japp, jag är på riktigt

more about “I’m Real - Jennifer Lopez - Videos | …“, posted with vodpod

 

Längtar upp till storstan…

Carlos Santana ft. Seal - You Are My Kind

 

… så att jag håller på att bli tokig. Vill verkligen inte vara här.

Blev slagen och fick betala böter till förövaren

Tanke 1:

Person A slår person B

Person B går till polisen och anmäler

Förundersökning, rättegång och hela kittet

Person A frias pga luddiga bevis

Person B får betala skadestånd till A (eftersom det i det systemet fanns en regel om upprättelse)

——-

= Person A slår person B och denne får dessutom betala till den som slagit.

Rättvist? Nej, inte mot någon 

Person A lär sig att det lönar sig verkligen att slåss, dvs dels att man får slå, men också att man får betalt för det.

Person B lär sig att det inte är lönt att anmäla, för finns det minsta lilla tvekan så blir det mer salt i såren genom bördan att betala skadestånd. Det är alltså bättre att vara tyst.

——-

Tanke 2:

“Förövarna går fria trots skyldiga”

Ett samhälle som anser att en person är dömd redan vid anklagelsen har ett allvarligt problem. Det borde vara så att man vore glad att det finns rättsystem som tar hand om dessa frågor. I stället så har rättsmaskineriet blivit en process i sig, folket vs rättsystemet. En del strider med den domstol som media sägs vara men ser inte konsekvenserna av sina egna bidrag till det hela.

Enligt mig finns det inte en annan väg än “oskyldig tills motsatsen är bevisad”. Men som det är nu så fungerar “gammelmedia” och bloggvärlden som om en person ÄR skyldig även före bevisning är gjord. Det är en riktigt allvarlig sak att gå ut offentligt med namn och uppgifter på en person som om den var skyldig. Det är inte heller tillåtet att föra privata domslut över situationer, och så ta saken i egna händer, vilket sker oftare. Ibland kan man VETA genom att man känner till händelser, men att de är svåra att bevisa. Och då MÅSTE personer frias, inte föra domsak över privat.

Någon nära mig har blivit våldtagen, men bevisning är av olika skäl inte möjlig, och ord står mot ord. Ingen i hela rättsmaskineriet betvivlar vad som hänt, men det går ändå inte bevisa. TROTS att det är en nära person som blivit utsatt, fått men och behöver vård, så stödjer jag att männen ska frias. För i förlängningen vill jag inte att offret i det här fallet ska växa upp i ett samhälle där hon riskerar att oskyldigt bli dömd ifall någon anklagar henne för brott som hon inte gjort. Hon behöver MER än den direkta domsaken för att må väl på sikt. Hon behöver även ett väl fungerande samhälle i morgon.

Det finns perspektiv man måste ta ÄVEN när det gör ont. Annars har vi kapitulerat.. Jag kan inte utgå från enbart nu rådande privata aspekter när jag funderar på hur samhället ska se ut.

Brukar du TRO före du VET något om en person?
Vad var det för kön på A respektive B?

Tänk till, tack! Sedan kan vi prata

Nu börjar jag lära mig att i den här bloggbyn så finns det både en och annan sort. Hmm.. I AB var det mer en homogen grupp människor. Hur olika man än tyckte där så fanns det en övergripande konsensus om vad som är rätt och fel. Det blev ganska fort ramaskri när någon gick utanför gränsen. Men saken var det att då handlade det om sunt förnuft.

Här inne i WP är det nog ganska mycket nyliberala svängar, och för mig kvittar det. Jag har aldrig behövt sätta en etikett på mina åsikter. Och som ett faktum; jag är så brokig i åsikter så jag känner mig bara instängd i något av partierna. I vissa frågor är jag röd, i andra blå och somligt grön. (Vid val utgår jag efter “årets fråga”) Tycker jag en sak så gör jag det. Jag flätar samman vad jag sett, hört, lärt och känt. Allt som livet har gett mig chans att lära av har jag just lärt av. Med stort mått av självrannsakan har jag tagit itu med dilemman och trauman.

Den smått fientliga attityd som en del bloggare har här inne gör att det blir svårt och onöskat att delge erfarenheter. Det blir helt enkelt samhällsfenomen som jag reflekterar över, eller så plockar jag fram den vanliga bimbo-looken och ser allmänt glad ut. Och när människor bara har kvar bottenskrapet av tankar att leverera, ja.. då vänder jag på klacken och går. Det ska vara lika mått av hjärnkapacitet om jag ska tycka det är kul att prata. Tänk! Hur svårt kan det vara att föra resonemang i förlängningen, samt fläta samman olika spår och göra en enhetlig bild av allt det sagda?

Det är verkligen tur att den generation som kommer efter den nu bloggande är lite mer klartänkt. De har ett ifrågasättande som inte går igång per automatik, utan det är först när de stöter på problem som de vill identifiera det som sådant. Sund inställning.

På tal om “-ismer” och sådant.. (Sverige en pk-rati?)

Tror egentligen att det handlar om huruvida man har förmåga att se omvärlden eller om man styrs av olika “-ismer”. Det senare är väl något personer gör när de håller på att ta till sig sina personliga, någonstans runt puberteten och senare. När man väl har prövat dem så inser man att de behöver revideras, omformas på olika vis för att vara överhuvudtaget mänskliga. Livet lär..

Det är först när principer har blivit personliga som man till fullo kan stå för vem man är. Ska man tro på något så ska man också vara beredd att försvara dem, om så behövligt intill döden. I annat fall är det tomt prat och man syns lätt som en väderkvarn, som vevar som vinden blåser, helt oförmögen att själv styra. Men vad blir det för samhälle då?

Ett demokratiskt samhälle vars invånare enbart stödjer sig på de av generationer före uträknade “-ismer” är inte ett demokratiskt samhälle. En demokrati är utkomsten av allas sagda mening i förening. Att försöka tysta någon är kontraproduktivt och bidrar enbart till antidemokrati.

Minoriteters ord tjänar majoritetens sak, i och med att dialog blir möjligt. För om utan så skulle majoriteten frammana… låt se.. *funderar* Vad heter det om majoriteten dikterar, men minoriteter tiger vid beslutsprocesser? Det är varken demokrati eller diktatur.

Vad är det Sverige egentligen har hamnat i? En pk-rati?

Hur kan det vara “storsint” att koppla på det sunda förnuftet?

Som vanligt sitter våra grundlagar tydligen långt ifrån det spontana hos en del bloggare, och det krävs en och annan tanke för att de ska komma fram till totalt självklara slutsatser. Men men.. bra att de kommer till rätt punkt någon gång. *ler*

Att ha en åsikt, självständigt konstruerad (de flesta plagierar tyvärr andras), att sedan yttra den, ge den i tryck och slutligen invänta respons på den, och bemöta det som kommer respektfullt..  ja, jag vet inte något mer basalt en sund samhällsmedborgare bör vara luttrad i.

Styrkan ligger i att inte ge vika på det man tycker, oavsett om “fel” person för tillfället råkar tycka som man själv gör. Alla teser må ju bevisas i förlängnigen. Eller hur!? Och som grupper brukar funka, så även i bloggbyar, så brukar gänget lugna sig när nyckelpersoner gör. Har sett det förr, ser det igen. *ler*

Ibland håller jag med, ibland är jag emot, ibland tvärsemot. Men alltid är det MIN åsikt jag yttrar, min egenhändigt konstruerad åsikt, baserad på timmars och åter timmars funderingar, ett antal års plugg och ett livslångt betraktande. Jag vet vad jag tycker, och jag står för det.

Det är aldrig skrämmande med en annan människas åsikt. Mer fasansfullt skulle vara att inga egna åsikter ha. Och värst av allt skulle vara att inte kunna hävda de man har.

Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen borde vara som våra hjärtslag. I annat fall borde vi ändra grundlagarna så att de stämmer med hur våra hjärtan slår.

 

Fortfarande tycker jag att italienare kan vara charmiga, när de inte våldtar, och skulle inte dra mig för att åka till Rivieran oavsett vad ett resebolag säger. (Absurd tanke att de skulle göra “antireklam” mot sin egen verksamhet.) Däremot så får min dotter inte åka ens till Danmark själv. Hon fattar inte varför utan tycker jag är jättefånig. Jag berättade inte för henne varför jag vet det jag vet… *LOL*  

Tänk om…

Vaknar med en huvudvärk, och alldeles för sent. Undrar lite smått vad jag sa igår. Den känslan kommer alltid när en myckenhet av ord hopar sig. *ser ut som ett frågetecken*

Två små katter lever här rövare utan att kunna argumentera för det, och för mig blir kvar att fördöma eller glömma. Smått irriterande att jorden känns gunga. Ändock, är jag glad att de lever, men som sagt inte rövare.  

Klart mer irriterande är det att jag missade tvättstugan, för i vilken gång i ordningen vet jag inte. Sitter här med frågan hur ett ständigt uppkommande misstag så biter sig fast att det blir en vana, svår att bryta. Jag sover som en stock, och ofta tungt. Den här gången med en skillnad: Bilden från det jag drömde…

… det fanns i slutet en bild på en sida, troligtvis någon blogg. Där var det en kvinna som lämnade över ett lindebarn till  en man. För mig känns det spontant som ett stickspår från den mansfientliga debatt som först här inne i WP. En fråga om vad som händer med nästa generation, om alla män blir stämplade som förrövare.

Om tanken “män som presumtiva förbrytare” skulle få verklig genomslagskraft, så skulle jag bli tvungen, när jag kliver in i klassrummet, att ha en helt annan framtoning och agenda. Jag skulle behöva poängtera flickornas rättigeheter men pojkarnas skyldigheter. Mycket starkare betona en skillnad. Egentligen skulle skola kanske då behöva forma specifika pojk- respektive flickklasser. En klart markerade skiljelinje mellan barnens olika grupptillhörigheter skulle helt klart förenkla skolans arbete, och man skulle kunna mer specifikt skräddarsy utbildningen.

Ja, tänk er. Man skulle till och med kunna ha lektioner, för flickorna i självförsvar. Och pojkarna skulle kunna få undervisning som inbakar mycket empati, till exempel hur det känns att bli slagen. De skulle kunna slå varandra för att få veta hur det känns för flickor. Flickorna å sin sida skulle kunna skriva mycket och uttrycka sig i skrift, för att få större talutrymme. När inte pojkarna är närvarande så skulle det vara mycket enklare.

Och tänk er det här. De invandrade flyktingpojkarnas erfarenheter från krigen, vad bra material för diskussioner det skulle kunna bli. Då kan man ställa frågor som “VARFÖR dödade din pappa den där civila mamman? Förstod han inte att det ingick i det strukturella våldet? Vad ska du kunna göra för att gottgöra din skuld?”

Hmmm… *tänker* Det där strukturella våldet skulle vi kunna bli av med om vi satte de potentiella under specifik och säker fostran tidigt. De skulle inte vara så svårt att lära dem lite hyfs faktiskt. Det enda som behövs skulle nog kanske vara att de själva fick känna hur det känns, då skulle de förstå. För förmodligen är det just det att män inte tänker till som gör att de gör som de gör. De har ju liksom inte fattat än. På sikt skulle man helt enkelt fostra en bättre svenskhet, en bättre människa. För senare när den här kullen har gått ut skolan och sedan ska leva ihop med kvinnor. Ja, då blir allt ganska bra. Kvinnorna vet då hur de ska kunna formulera sig för att göra sig hörda, och män vet hur det känns när de blir slagna. Då kan de prata om sina problem och hur det känns. Papporna skulle enkelt också veta hur de skulle hålla hyfs på sina pojkar.

Fast det är klart. Jag tror att skolans antal elever sjunker. Det skulle bli en slags tävlan om elever för att fånga skolpengen till skolorna. På sikt skulle det inte bli så många invandrade pojkar, vilket skulle förvärra chansen att hålla den rätta sortens undervisning då. Jag tror inte många skulle vilja flytta hit. En del tror jag inte skulle förstå sitt eget bästa utan missuppfatta hela tanken med nazism, rasism och sådant där. Egentligen lite olyckligt, för det är ju inte alls det det handlar om. Det är ju mer att vissa inte vet sitt eget bästa, och då måste man tvinga dem till att förstå. Det är ju för deras skull, eller hur!! Vi måste ju får bukt med det strukturella våldet!! *äckelspäckad ironi*

 

Och nu kommer din uppgift som läsare in; att avkoda vilket som är ironi i mitt inlägg och vilket som inte är, vad som är ett underliggande budskap och vad som inte är. Ibland är saker övertydliga, men osynliga.. enbart just bara för att man inte tänker till själv. Så tänk… tänk, tänk om… ?!

Eller som knäckehäxan sa…

“Sluta jiddra! Börja trolla!”

Knäckehäxan