Man är bara bunden till sina egna val.

Min tilltro att jag har förmåga att välja rätt kvarstår.

The First Cut Is The Deepest

Så patetisk att jag är osynlig, värdelös och tillintetgjord. Alla kan putsa på en roll, förställa sig och göra ett framträdande. Men det som verkligen krossar en människa är när någon kikar in bakom ens kuliss, ser en som man är och sedan går.

Än värre är när någon kikar in, gillar det de ser men sedan går just därför.

Då ger jag upp. *tårar*

Fråntagen allt det jag någonsin har trott på;
Min förmåga att älska.

En sak förbryllar mig, och det är när människor som definierar sig själva som halvt psykopatiska levererar en klar lösning för alla inblandade parter, som inbegriper den allra störtst empati och medmänsklighet.

Borde det inte bli uppenbart för dem själva att de funnit något helt annat än en egoistisk väg?!

Om jag gör saker som jag kan beundra hos mig själv blir jag då älskad av rätt person? Eller blir jag oälskbar för att jag redan älskar mig själv? Fan.. jag vill bli älskad för den jag ÄR inte det jag GÖR. Men det är en utopi va? Jaja… men om jag gör saker blir jag i alla fall beundransbar? Eller?

Kvarstrår det faktum att om jag ska ut i världen och fånga “bortsprungna hundvalpar som går att fostra” så måste lyan vara anständigt inpinkbar. Här är det så jävla ostädat så det suuuuuger, men tyvärr inte av min dammsugare. (läs: ännu ett flyktinlägg för att slippa undan)

/ragga med realism

Att människor inte har samma livsprinciper som du?

Eller att de inte bryter sina principer för din skull?

Madonna - Message to YouTube

Jag skulle kunna analyser Madonna i timmar och ändå hitta nya saker. Kvinnlig frigörelse, bimboskap,  marknadsföring i ett enda litet klipp, som här ovan gillar jag. Att syfta på saker fungerar om läsare/tittare är insatta. De som är mindre insatta blir rippade rakt av.

Lyssna noga på texten i “Give It 2 Me“. Den är enligt mig genial i sin enkelhet, och har inbakat blandningen av så många begrepp. Jag ser konceptet en vinnande kvinna mitt i livet kör. Jag ser den inbakad i “bimbofrasens omvändhet” i orden “get stupid”. Och det är ju vad det handlar om; Att rocka loss på ett sätt som gör att människor tror man inte har fattat något, men att man i grunden håller en långsiktig och genomgående strategi.

Madonna vet vad hon gör. Hennes budget bevisar det. Hon skyr inga redan uppsatta regler utan blir den som nyskapar vissa, och i slutändan blir det  en symbios med de redan existerande. I och för sig är inte greppet nytt, men i tider då alla googlar så har hon insett att copyright är föga verkningssamt i avseende att få personer ska ha en kopia. Hon utnyttjar i stället den gratis spridningsmekanism som följer med t ex YouTube. Värdet i hennes brand ligger i just måttet av spridning, och ju fler som känner till henne desto högre summa har hennes artistnamn i förhandlingar.

Det lilla klippet syftar alltså till att dels uppmana spridning av hennes “4 Minutes”-video men samtidigt hålla det hela innanför gränsen av copyright genom att säga att man måste “städa upp efter sig”. Samtidigt så appelerar hon med bilden av en kvinna mitt i livet som både lyckas på hemmafront och i karriären. Produkten Madonna är hennes egen skapelse, och det finns ingen man bakom det hela. En fras där säger “en kvinnas jobb tar aldrig slut” och underförstått i det så säger hon både att det finns “kvinnogöra” samt att det kvinnor är tränade i möjliggör hel kontroll.

Madonna använder sig av de trender och mekanismer som råder, och genom en egen omorganisation av faktiska skeenden låter hon sig själv ställa upp målen medan andras spelregler får gynna hennes målsättning. Så har män i alla tider gjort, men här är det en kvinna som gör. Vid en första anblick kan hon synas som en av feministernas förebild, men tittar man närmare så knäpper hon just de feminister på näsan som säger att kvinnor är hindrade på grund av mäns förmodade strukturella tänk. Men i samma andetag som en kvinna accepterar redan rådande spelregler och använder sig av dem men skriver om målsättningen… ja, då är hon allt annat än ett offer. Madonna torde fungera bättre som kvinnlig förebild än vad Blondinbellas nominering till offerligan gör. Skillnaden ligger i mått av medvetenhet vdg rådande spelregler, medaktörer och målsättning.

Med full inblick kan man helt styra utgången, bespara sig arbete genom att sätta andra i aktion samtidigt som man får all kred. Det gäller att projicera upp en bild av medaktören som vinnare på dennes näthinna samtidigt som man ser ut som man jobbar; vi är så inne om vi rockar till Madonna. Frågar du dig hur du själv får dansgolvet att rocka.. Ja, lyssna då till Madonnas råd!

Om du skulle betrakta ditt eget namn som “brand”,
vad skulle det då stå för, vad skulle du använda det till och varför?

Madonna - Give It 2 Me

Madonna kan skor men inte tröjor. Boan ser ut som om hon är på språng till veckans swingerparty. Och dansa vet jag inte om jag tycker hon kan. Lite som jag på fyllan, kombinerat med en förrymd swingers. Jo jo, hon gör det klart bättre än jag gör!!! Enligt min dotter dansar jag en bläckfiskbugg, men… Madonna bara trillar omkring på golvet tycker jag. Lite “Ika i rutan” över det hela. Kolla ska ni få se.

Ika I Rutan - Intro

Nu väntar jag bara på en artist som låter som Clownen Manne. Han kanske finns men jag inte upptäckt honon. Nåväl, min tes (… or not) är att de artister som låter som någon av barndomens figurer slår igenom. *lol* Hjälp mig att leta…

“Eeeeeeeeeeen Baaaaaanaaaaaaaaannn!!”

Btw.. Clownen Manne var ett så jäääävla bra grepp. Tänk en pappa som gör barnprogram bara för att det inte tidigare finns något som passar sonen, som i det här fallet var döv. En sådan pappa skulle alla barn få ha!! Lika trist jag som själv tyckte programmet var när jag var liten, lika genialt bra tycker jag det är att en pappa så till den grad engagerar sig.

Har du inget bättre för dig kan du alltid köra igång båda videorna i det här inlägget, men dra ner ljudet på Ikas. *ler* Det funkar alldeles utmärkt.. *jag ska skaffa ett liv*

Stora kramen till alla lurvtussar, gotlandsresenärer och pendeltågsfarare som förgyller min dag..

När jag analyserar min egen släkt bakåt i tiden så ser jag att det är ett matriarkat. Det är hela tiden kvinnorna som bestämt riktning och tillvägagångssätt i allt som ska göras. Männen har varit de som utifrån vad kvinnorna ser familjerna behövt gett sitt bidrag till boet. Männen har pga lojaliteten till familjen (läs barnen) gått en vända ut i samhället och hämtat vad som behövts. En klart genom tiderna väl fungerande uppdelning. Få är de samhällen som inte stödjer sig på den ordning.

Att Sverige medvetet valt en annan väg har att göra med krigsdagarna och det faktum att kvinnor behövdes i fabrikerna medan männen låg inkallade. Det var just i den eran barnkrubbor startades, med en dubbel ambition. Barn skulle fostras till goda samhällsmedborgare samtidigt som  industrin kunde fortsätta att fungera. I sanning ett klokt val. Kan inte se hur situationen i krigsdagarna skulle löst på annat vis, varken nationalekonomiskt eller socialt. Efter kriget så var det önskvärt att än mer öka kronans värde på världsmarknaden. Sverige behövde byggas upp och om då kvinnorna var kvar ute på arbetsgolvet samtidigt som barnen fortsättningsvis blev forstrade till “goda svenskar” så… ja, kort sagt “det svenska folkhemmet” med dubbelarbetande individer är en från maktens sida starkt konstruerad sak.

Den som tror att den kvinnliga frigörelsen är en bevis på kvinnlig styrka och frigörelse tror delvis fel. För om staten inte velat så hade inte kvinnor fått chansen i så hög utsträckning som de fått, och vi styrs fortfarande hårdare än vi som privatpersoner vill inse. Jag har många gånger på ett personligt plan frågat mig varför jag ska dubbelarbeta. Varför ordningen ska vara så och vem ville den saken egentligen gagnar? (Gör ett snabbt överslag av dig själv och din omgivning; Är det livskvalitet som råder? Eller finns det mer att önska innan alla dina nära och kära mår väl?)

Givetvis, vi har fått ett högre BMP. Inget snack om det. Men till priset av vad? Ibland hör man om kvinnlig utbrändhet, och ja, det drabbade även mig. Men det är inte vad jag tänker på. Jag anser att Sverige från statligt håll har kapitulerat på familjebegreppet, den valfrihet som en individ ska ha att bilda vilken typ av familj som helst. Nu i Pride-dagarna så syns det tydligt en effekt som egentligen kommer av den Myrdalska konstruktionen. Bildar man inte familj på ett visst förutbestämt vis så gagnar det inte bilden av den “goda svensken”.

I den familj jag levde i nu sist så var det mannen som stod vid spisen. Det var mannen som handlade maten, som skötte allt hemma, medan jag satsade på karriären och bidrog hemma. Det var mannen som gjorde allt det som många feminister efterlyser att en man ska göra. Många gånger pratade han och jag om att egentligen så vart arbetsbördan i vårt fall bara omvänt men summan densamma. Vi hade inte enbart bytt roller, utan också ökat den totala arbetsinsatsen. Vi slet båda som djur och mina funderingar landade till slut i att summan av alla arbetsinsatser handlade om att betala hyra för att alla saker skulle få plats. Ett gigantiskt ekorrhjul som enbart handlar om det materiella. Någonstans och på något vis hade vi gått med på det svenska folkhemmet uppbyggnad, men aldrig medvetet gjort valet. Det för mig till slut uppenbart att den kvinnliga frigörelsen till stor del hanldar om ett diktat. Jag ville inte somna varje kväll, till både kropp och själ, som en bruten kvinna.

Vi har ett antal nationella lögner. Dessa behövs för att maskineriet ska fortsätta gå. Människor i varje land behöver ideologier och visioner för att kunna fortsätta arbeta på med det statsmakten målar upp som möjligt. Om man inte gör en analys av och bestämmer riktning på sitt eget liv tenderar man att som enskild individ att fösas åt ett håll som kanske inte alls stannar på den punkt man själv innerst inne vill.

Uppväxten i en arbetarfamilj och tiden på fabriksgolvet sammantaget med tiden då jag läste nationalekonomi har gett mig en komplex bild och insikt av verkligheten, och samhällskonstruktionen. Tiden på lärarhögskolan möjliggjorde ännu en revidering för min del. Egentligen en sammanslagning av mina bilder av statligt och privat, med möjlighet att på basnivå känna pulsen på de individer som är mest oskyddade i samhället, dvs barnen. Skolan har samma typ av agenda som barnkrubborna. Men det finns ett stort MEN i det hela.. (det är dock ett annat stickspår/perspektiv)

När så summan av vad jag förväntas göra som kvinna i dagens Sverige inte stämmer med vad jag orkar med och/eller vill… ja, då gäller det att medvetet välja riktning. De nationella ambitionerna driver både män och kvinnor till utbrändhet. För mig är det i det fallet uppenbart viktigt att göra en skarpögd bedömning av både det privata och offentliga, se hur de samverkar med varandra och faktistk inte acceptera icke fungerande handlingsmönster. För…

… om varje individ i ett samhälle jobbar för att andra ska må väl men inte själv mår väl.. ja, men vad är vitsen med det? Och egentligen skapar vi ett land baserat på lögn. Samtidigt kan vi aldrig lasta staten för att vi inte säger ifrån. Hur nationalekonomer tänker är ingen hemlighet. Det är heller ingen hemlighet att ekonomer inom samtliga partier utbildas inom samma ekonomiska grundtänkande, vilket i egentlig mening är en inskolning till att dekorera det svenska folkhemmet i regnbågens alla färger. Någon pyntar i blått, någon annan i rött. Lite grön i fönstrena blir ännu en frisk klick. Dock handlar allt fortfarande om det svenska folkhemmets uppbyggnad.

Var blir kvar för individen att själv få välja sitt liv? Och i hur hög utsträckning ska enskilda individer få svängrum i ett samhälle? För mig är ett regnbågstänk det enda möjliga. Både miljörörelser och gayparader använder dessa färger, med rätta. För det borde vara helt partioberoende hur människor ser på sin könstillhörighet och sitt miljö/samhällsengagemang (jag tänker humanekologiskt i avseeden miljön! ). Det borde också vara en frihet att få bestämma hur dubbelarbetande en kvinna vill vara, och vad innebörden av frigjordhet ska innebära.

Som en allt hetsigare jonglerande clown tappade jag alla mina bollar, vände blicken ner och funderade på vilka jag skulle plocka upp igen. Mitt barn ger jag aldrig upp, inte heller min karriär, men den kärlek jag väljer måste förstå vem jag är, vart jag är på väg. Inget mindre än så kan jag ge mig själv, och endast det bästa är gott nog. Jag har aldrig känt mig förtryckt av män på gruppnivå, men däremot ibland kompromissande med mina egna val. Det kan jag aldrig, aldrig lasta andra män eller kvinnor för. Den otroliga respekt jag mött i mina nyval och konkreta strategi är inget annat än ett bevis på att grunden är murad för en ny typ av folkhem. Jag rör mig inom bilden för vad en kvinna idag ska förväntas göra; dvs stå på egna ben. Dock med den krassa sanningen att utan staten skulle jag aldrig klarat det.  Jag är enormt tacksam för den väg jag kunnat ta ut ur en myt samtidigt som jag bekräftar en annan, men… hur fri är jag egentligen?  Den ena myten dock ett större ok. Det går inte en dag utan att jag skänker en tacksam tanke till de som gjort mina val möjliga. Jag betalar tillbaka genom att ärligt och medvetet välja mitt liv..

Jag frågar mig ständigt vems agenda jag följer, och hur mycket subkulturer som det skapas i det här landet enbart som en rekyl på familjehemsidyllen. Pride är enbart ett exempel och en god ifrågasättare av de könsroller som vi förväntas kliva in i. Däremot så tror jag inte att densamma sitter inne med hela svaret. För det är enbart de vi ÄR som enstaka individer i en sammasmält mix det som blir Sverige. Inte de vi förväntas bli för att kunna kallas svenskar.

Respekt - introspekt och perspektiv..

Lika fort ut som in på den där dejtingsajten. Det var det mest ålderdomliga man kan tänkas hamna i. De baserar sina sökkriterier efter Freud och att kvinnor ska vara känslosamma samt att män är logiska. Jisses. Finns det inte logiska kvinnor? Och om man är logisk så är man känslokall. Que???

Säkerligen finns det människor som hittar sin partner genom den sajten. Men då måste nog vara på grund av att de sällar sig in i gamla könsroller. Jag som enligt testet är en sådan kall bitch lär ju knappast få napp, vilket helt strider med om jag närmar mig människor live. Då uppfattas jag som varm, glad och vänlig. Mitt öppna sätt syns ju knappast i ett test, men däremot min analys av hur jag uppfattar världen. Men det är ju inte sagt att jag behöver vara kall bara för att jag betraktar världen nyktert. Varm till sättet kan jag ju vara ändå. Eller hur!

Skumt korkade människor som gjort upp det där testet. Även om de inte orkar lägga ner så himla mycket tid på att forma sajten, så kan de i alla fall möda sig med att inte släpa på gamla stofiler som Freud och Jung. “Kvinnor är känsliga, män logiska och syr en kvinna så drömmer hon om penetration. Nålen som går genom duken är en bild för sex”. Gaaah!!

De där skumbollarna hade tänkt att ta betalt för det hela med.. *glöm det* Summan stod inte ens i närheten av att fylla kvalitetskraven. Det borde finnas en kravmärkning på dejtingsajter. Internationelle standard eller något liknande. ISO 6… typ… hehe…

Eller säg så här. Jag vill egentligen inte sajtdejta.